Vårpromenad med alla tjejjer!

Igår tog jag tillsammans med Sara och Ella ut Jessie och Jouno med sadlar på  och Jamie, utan, på en riktigt lång, fin vårpromenad. Solen sken, det blåste knappt och man skulle kunna tro att livet var så där som det alltid är. Men så är det ju inte… Det är ett ganska så surrealistiskt liv de flesta av oss lever just nu. På ytan verkar allt vara som det brukar men under kokar det. Allt du gör behöver tänkas igenom först, vart du går, hur du uppför dig m m m m. Allting är inställt eller uppskjutet/framflyttat, gymnasieutbildningar bedrivs på distans men förskolor och grundskolor är öppna. Folk bunkrar vansinnigheter men förstår inte att vad som egentligen krävs är en gnutta eftertanke. Jag kan inte rå för att jag trots situationen tycker att det här är ganska nyttigt för mig och för många andra. Risken är stor att vi när det värsta klingat av och allt återgår till det “normala” bara tar upp tråden vi släppte och fortsätter som förut. Det är synd. Det går att göra nåt vettigt av det här, det tänker jag iaf.

Hur det gick med sadelvänjningen? Jessie och Jouno visade inga betänkligheter mot att ha tunga saker på ryggarna. Efteråt fick Sara “hänga” på dem – Jaha, sa Jouno, – Nääe, eller va! sa Jessie.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *