“Smågnabbisarna!”

Nu har lille “Sudden” bott hos i en dryg månad och Jouppe och han har blivit riktigt goda kompisar. De bor tillsammans, äter, sover och smågnabbas mest. Ibland blir det lite tuffare tag men de är unga och ganska osjälvständiga än så länge. Jouppe har åkt på en förkylning, tror jag, som inkluderar känslig mage och det har gjort honom ganska låg. Sudden känner då inte riktigt igen sin kompis och håller sig väldigt stillsam, han med, men jag ser ju att det spritter i honom av bus. Han hade lite magproblem precis när han kom men det är ju knappast konstigt när man börjar äta nytt foder och omställningen att flytta hemifrån. Det gick över på ett par dagar bara och jag som aldrig haft mycket med shetland att göra märker att de verkar väldans robusta och tåliga. Sudden är en urcharmig kille. Han är såå mycket bäbis fortfarande. Allt ska undersökas genom att först nosas igenom, sen prova lite försiktigt att bitas i för att sen ta mer rejäla bett. Han är nyfiken, men försiktig och tycker väldigt mycket om att bli kliad och borstad. Hans päls är av ett helt annat slag än Jouppes som släpper in väta medan Suddens står emot. Han ser lika dränkt ut men han är fortfarande torr mot kroppen märker jag. Gjord för ett liv utomhus, helt klart! När Jouppes mage blivit stabil igen så ska de få vara ute alltmer såklart. Idag kom ett rejält snöoväder så då fick de komma in till lunch, men Jouppekraken var redan genomblöt. Det hade de alls inget emot och stod inne och käkade hö och såg ut att må väldigt bra när jag tittade till dem. Stona har ju täcken så de var ute som vanligt.
När Sudden varit ett par dagar så fick han och Jouppe gå ut på gräs. Snacka om avundsjuka ston (och fortfarande ganska nyfikna på den nye =)